hhenriklarsson

Men jag har ingen ork att göra något.

Mitt liv det sipprar sakta ut och mitt slut det är nära.

Jag tar mig, min sista ork, jag ställer mig upp och skriker.

Det känns skönt, innan jag faller ner igen.

Mina tårar börjar komma, jag kniper mina ögon.

Skriker av smärta, för att få höras.

Jag drömmer alla dessa drömmar.

Drömmar om frihet och lycka, medans livet kommer med fängslande olycka.

Kraft att ens drömma visste jag inte fanns.

Lycka, glada slut, om ändå kärlek var som på film?
Springa dig i famnen och kyssas.

Brustna hjärtan och öppna sår,

så ber jag dig på mina bara knän.

Stå för det du säger, säg mig vad du vill

Så ska jag ge dig den där känslan du aldrig kanske får.

Men mitt liv kanske bara är vackert på utsidan.