hhenriklarsson

Nu kommer den mörka himlen, med sig har den mörka moln. Lamporna tänds, men släcks likaså. Facklorna ska vi tända får att då kan vi förstå. Allt är vårat fel, men det är ingen som vill erkänna. Den enda som vet det är jag, som vet vad vill alla har gjort denna dag. Jag öppnar min famn, men ingen kommer fram. Är jag förskräcklig eller är de bara rädda? Jag kan ge de min värme och glädje men de tar bara sorgen. Ge mig styrka,