hhenriklarsson

Alla låg i sina sköna sängar och sov.

Men en pojke, klarvaken, sprang för sitt liv.

Han flämtade och grät och ville bara att det skulle vara över.

"Snälla, jag ber dig", skrek den lilla pojken.

Vinden viskade över trädtopparna och träden gungade med i dess sång.

Pojken sprang med all sin ork, tills det kom en grop.

Pojken ramlade och slog sig men han förmådde sig inte att skrika.

Den stora svarta figuren kom närmare och närmare, sakta.

Pojken bara grät, sa ingenting.

Skuggan kom närmare och sa;
"Följ mig, djupare in och jag ska visa dig min hemlighet."
Pojken bara ruskade på huvudet och sa;
"Nej, jag kommer aldrig följa dig dit där du vill visa din hemlighet!"

Den stora skuggan vände sig om, man hörde ett snyft.

"Följ med mig och jag ska visa min hemlighet."
Pojken förmådde inte att säga någonting, han bara ruskade på huvudet och torkade sina tårar.

"Kom med mig nu", skrek den stora skuggan mer.

Pojken skrek, men det blir fort tyst.

Ont anande låg byn i sina sängar och drömde så sött.

Skuggan försvann och så gjorde den lilla pojken med.

Pojken, han ville inte se denna hemlighet, för han hade sett den förut.

Det är en syn ingen vill se.

Hemligheten är döljd för oss alla.

Den kallas, verklighet.