Ensamheten slår till.

Jag såg en man ligga på gatan.
Han hade blivit sparkad på.
Jag tänkte för mig själv, tur att jag inte har det så.
Men jag känner just nu, att han är inte ensam.
Han har vänner på bänken bredvid, han kan uppleva en solig dag, före någon annan.
Jag, jag sitter här och tittar på en död vän, en vän som aldrig kan svara.
Jag önskar att jag var en person som uppskattade livets små saker.
Jag har inte levt länge och jag har inte upplevt mycket.
Men de små saker jag har gjort.
Är stora för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0